Kungafamiljen gör sitt bästa för att imitera normalt folk

Prins Christian av Danmark fyllde myndig i helgen och Drottning Margrethe hade ställt till med fest. 200 utvalda 18-åringar blev inbjudna. 

Min hjärna försöker fortfarande lista ut vilka dessa var. 

Hade drottningen letat upp några slumpvist utvalda ungdomar bara för att få till en fest? Har Christian för få vänner? Ville hon ge honom känslan av att bjuda hela skolan, fast han inte kan det? Är de bara jättebra människor?

Snällt, kanske, men samtidigt undrar jag vem som egentligen vill ha farmor arrangera sin 18-års fest. Stackars Christian, tänkte jag. Dessutom hade hon ordnat en överraskning. Benjamin Hav & Familien – mer av en hit i Danmark än i Sverige – skulle spela. 

I filmklipp som det danska kungahuset själva lagt upp på sin instagram kan vi se delar av kvällen. De där 200 ungarna står längst fram vid scenen. Prinsen i frack håller tal och tackar. 

Bandet är crazy och har solglasögon på sig inomhus. Basen ljuder när färgade lampor hetsigt flackar över publiken. Sångaren står böjd och rappar. I publiken klappar alla med och gungar till musiken. 

De gjorde till och med en variant av “get low”. Alltså när hela publiken, prins och allt, böjer sig ned på huk för att sedan hoppa upp vid nästa drop. 

Jag vet att Danmarks kungahus vill vara folkliga, men det är någonting där som skaver. Det är som att de har tagit det ett steg för långt, vilket spiller över till resten och det hela blir falskt. 

Istället kändes det lite som en Truman Show-upplevelse. Som att hovet försökte utföra en artificiell efterapning av normalt, mänskligt liv.

Vad som var mest obekvämt vet jag inte – att de dansade till rapmusik eller bara det faktum att vi fick se dem utanför en stel, royal situation. Visst var de på ett slott, men på ett slott i klubbmiljö. 

Ju mer de försökte härma vanligt folk, desto mindre lyckades de.

Men kanske var det märkligaste ändå varför de skulle vilja plagiera normalt liv. Det sista man vill vara just nu är väl normal, civil.